Insänt.

Jag inte under vilken sten signaturen "SEE" har levt sitt liv under, själv har jag i alla fall haft turen att träffa på många svenskar som har levt mycket strävsamma liv. Och till skillnad från de flesta borgarbrackor har jag under många år jobbat i tung industri, där garanterat ingen har suttit på sina arslen. Sedan kan man ju diskutera vilka som hyllade Hitler under det andra världskriget, inte var det arbetarklassen i alla fall. Min far var fjälljägare och räddade flera motståndsmän över gränsen från Norge, blev han en parasit på bidrag? Knappast. Min mor fick börja gå som piga vid tolv års ålder, men blev till slut sjuksköterska. Bidragsnarkoman? Icke. Det var bara två exempel, det kunde bli fler. Och där ligger väl sanningen; är man en latmask och umgås bara med likasinnade, så tror man väl att alla andra är likadana. Själv vet jag att svenska arbetare är snarare för "duktiga", därav alla förslitningsskador. Tittar man på avundsjuka, egoistiska och navelskådande pappersvändare, så är saken däremot en helt annan...

Mina tankar, andras oljud.

När självklarheter är oförståeligt. När enkelt tal blir ondsint skrik. När man blir man kallad för AGGRESIV bara för att fattningen hos vissa tryter. Då är det kul att leva. Leve FRA! Ps. Vi lever nu i en totalitärstat.

TV4 och EM.

Jan Scherman och Bonniers är knappast det första man tänker på när det gäller sport. Och det märks. Klantig sändning, oproffsiga (men såklart politiskt korrekta) gäster och en EM-studio, pinsamt långt ifrån det riktiga fotbollssverige. Och det blir inte bättre av att TV4, sin vana trogen, tror att landet står och faller med centrala Stockholm (det var säkert fler BMW-nycklar än fotbollar i "Kungsan"). Att sedan reklamen är längre än någonsin och att Reinfeldt är "fotbollskunnig" gäst, bevisar bara än mer var TV4 har sitt rätta hjärta. Tack ock lov att Sverige vann, för då står man ut med det mesta...

Lär av andra.

Se på de europeiska länder som har låga tal när det gäller sjukskrivningar p.g.a. utslitna arbetstagare. Har de anställda där samma kamikazeinställning till jobbet som de flesta svenskarna? Glöm det! Lite "mañana, mañana" och en siesta blandat med ett lugnt och stabilt tempo. Och blir det för höga krav, då går ALLA hem. Kanske något att tänka på för alla i det här landet som jobbar som galningar sig utan en tanke på morgondagen. En morgondag där ingen bryr sig när din kropp tagit slut. För det finns alltid någon ny och naiv som kan rycka in och fortsätta slitet. Det blir så när vissa arbetsgivare har glömt bort betydelsen i begreppet trotjänare...